DIGAHOLE

I'm about to give it up

Hey, hurry up

Lately it's been hard enough

Det gör så ont och gör mig så ledsen. När du inte ser och inte förstår. Vill du ens förstå? Ignorerar du som förut? Jag har så mycket i mitt liv just nu, och du vet att jag inte kan sova och de flesta dagar har jag sån ångest att det är svårt att få luft. Och du vet att det då inte ens hjälper att skrika och gråta tills jag av ren utmattning somnar. Varför slänger du då sånt här över mig? När jag för första gången på fler år än jag kan minnas får några tillfällen i veckan att bara vara Lovisa, hitta mig själv igen och bara vara jag. Men jag förstår vad du menar och jag vill också "komma igång" som du uttrycker det. Det är bara det att nu, mer än någonsin måste jag lyssna på min kropp. Och den säger stopp! Du vet allt det här! Varför gör du då såhär?! Jag älskar dig, det behöver inte ens sägas men ibland är du bara så jävla dum! Och jag ser, att du också har det jobbigt. Men du behöver inte att ha det så. Du kan bara säga nej, det är ingen som skulle se ner på dig eller klaga för det. Det skulle bli en förändring, men människor är flexibla, ingen dör av att dra samma strå till stacken som du. Och jag är tacksam, så fruktansvärt tacksam för allt som du gör. Och det är mycket! Men det är bara det att jag behöver repa mig. Jag behöver min tid. Jag behöver Lovisa. Jag behöver göra som alla andra gör och kanske tar för givet. Jag är lyckligt lottad, jag vet. Men jag behöver paus. För jag orkar inte mer! Jag orkar inte mer! Så snälla, även fast jag vet att du gör det här för att du vill mitt mesta. Men tiden kunde inte ha varit sämre.. Som sagt, jag älskar dig, men ibland är du bara för jävla dum!